SELECTED TEXTS
Cajsa von Zeipel | Seconds in Ecstasy
Göteborgs Konstmuseum, 2011
Cajsa von Zeipel works in a large-scale format with explicit references to fashion as well as to the masters of the Renaissance. She models her over-dimensioned sculptures in Styrofoam and the final form is covered by a layer of plaster. On the eastern platform of the Sculpture Gallery, Cajsa von Zeipel´s six meter tall dancer has been given her stage, where she rotates slowly around her pole, caught in an eternal loop. There is nothing graceful in von Zeipel´s depiction. Rather the woman has a passive aggressive expression, lending her an appearance of total control. Traditional power structures are broken down and the hierarchies between object and viewer are dislocated.
Cajsa von Zeipel arbetar i ett storskaligt format och med tydliga referenser till såväl mode som renässansens mästare. Hon modellerar fram sina överdimensionerade skulpturer i frigolit och den slutgiltiga formen täcks med ett lager av gips. På skulpturhallens östra platå har Cajsa von Zeipels sex meter höga danserska fått sitt scenrum, där hon sakta roterar runt sin stång, fast i en evig loop. Det finns inget behagfullt över von Zeipels skildring. Kvinnan har snarare ett passivt aggressivt uttryck som ger sken av total kontroll. De traditionella maktstrukturerna bryts ner och hierarkierna mellan objekt och betraktare förskjuts.
www.konstmuseum.goteborg.se
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Cajsa von Zeipel | Bedsit Land
Stefanie Hessler, April 2011
On Thursday, 28 April 2011, Bedsit Land opened at a private apartment in Southern Stockholm. Following the invitation of smallworldsproject to exhibit at curator Stefanie Hessler’s apartment, Cajsa von Zeipel chose the bed as site for her installation. With Bedsit Land, she takes over the most intimate spot in a private home. As a result of this occupation, the actual entitled resident is denied the sanctuary of her own bed. This gesture appears as striking act against privacy and shelteredness, further amplifying the idea behind turning a home into a publicly accessible exhibition space.
Bedsit is a term originally used for a common form of dwellings in Great Britain, comprising a single room with a shared bathroom in a house with several inhabitants. Bedsits are mainly inhabited by students and young people with small personal economies. Due to the size of these rooms, residents usually do not have enough space for any furniture other than a bed, on which they consequently spend most of their time. In 1981, the English synthpop duo Soft Cell devoted their song Bedsitter to this form of housing and lifestyle, expressing the desperation and boredom behind the dazzling and rampant London nightlife at that time. The video of the song shows a young man in his bedsit after a night out partying, revealing his loneliness and isolation by day and the downside of a hedonistic way of living.
“Dancing, laughing, drinking, loving / And now I’m all alone in bedsit land / My only home”
The work will form part of the curator’s everyday life for several weeks, alluding to the idea of collectorship and testing to what extent the exposure of private details is considered appropriate by others: As described in the song, the installation Bedsit Land refers to a similar condition of being absorbed in one’s own thoughts and a world of one’s own by turning away from social interaction. The girl is entirely engaged with herself and lost in her own thoughts and lust. She acts as if she did not know that she is being watched. With the representation of this very intimate behaviour and the situatedness in the apartment, the exhibition seeks to discover what is presentable and possible to share with the public. This question extends to our acceptance of media representations: With her skinny legs and distinctive facial features, the girl follows a certain idea of beauty. von Zeipel depicts prevailing body standards and thusly returns to the question of how we react to the world views and imagery typified in the public realm of media.
In her work, Cajsa von Zeipel refers to classical sculpture and art historical traditions. With her larger than life-size plaster girls, she raises questions about youth culture aesthetics, sexuality and the representation of the ideal of beauty in media today. Cajsa von Zeipel was born in Gothenburg in 1983. She graduated from the Royal Institute of Art Stockholm in 2010. Her work has amongst others been exhibited at Moderna Museet Stockholm, Mitterrand + Cramer Geneva and the Gothenburg Museum of Art, where it is also included in the collection.
www.smallworldsproject.com
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
TEENAGE GIRL’S SHOUT | Cajsa von Zeipel
ELITISM, March 2011
Cajsa Von Zeipel, born 1983 Sweden , is one of the few contemporary sculptors I really admire . Despite her young age and a glamourous image which is not usual for an artist , she has already presented a number of impressive large scale works in Sweden. An exhibition at Modern Museet , one at The Royal Academy ( both in Stockholm) and a permanent space in the Gothenburg Museum of Art Collection where a 8 meters tall pole dancer sculpture called “Seconds In Extasy” will be present during the entire year 2011. Young girls , as you can see, are the main subject of Von Zeipel works which aim to explore the human body, proportions, ideals and identity. Apparently classic sculptures are charged with a new contest, marking the importance of popular culture in forming the identity of young girls and women. Exposed flat stomachs, ponytails, platform shoes, baseball caps, these girls dive into pop in search of an identity . But why do Von Zeipel create in such a large scale ?
Big sculptures usually relates to how gender is portrayed in public settings. Art history is full of sculpture and monuments where men are often portrayed in a heroic, magnified manner, while the young woman traditionally is depicted naked and scaled-down. Von Zeipel’s works flips this classic hierarchy and objectifies the viewer rather than the sculpture. The age of innocence is shouting louder than ever and the ”big” pain of getting an adult is all there in Von Zeipel’s magnificent girls.
www.elitismstyle.com
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
NY SCEN | Messy Minors
Konsthallen, Bohusläns Museum, April 2011
I Cajsa von Zeipels verk möter vi unga kvinnor skulpterade i gips- sköra, uttrycksfulla och överdimensionerade. Hon har gjort ett flertal skulpturer i större format mellan tre och fem meter höga. Genom att vända på förhållandet och låta skalan på skulpturerna bli större, får betraktaren inta objektets roll och verken kan upplevas som både skrämmande, melankoliska och ångestfyllda.
I utställningen visas verket ”Messy Minors” som består av fem skulpturer föreställande unga kvinnor. Figurerna är involverade i en lek med en mörk underton, där fysiskt våld och sexualitet tangerar ett gränsland mellan det tillåtna och otillåtna. Konstnären undersöker i verket vart gränsen mellan offer och förövare går och som lätt kan förflyttas och suddas ut. Det hela ackompanjeras av en ljud- och textbaserad dialog ”A-Z” framfört i ett snabbt tempo som speglar gängmentalitetens tuffa attityd. Verket anknyter till en klassisk skulpturtradition, men laddas med nya innebörder, kopplade till vår tids skönhetsmyter och anspelar på ideal som förmedlas i dagens modemagasin.
CvZ modellerar sina skulpturer för hand i frigolit och gips, en mycket precisionskrävande process.
Referenspunkten är oftast den egna kroppen och fotografier av den. Skulpturgruppen Messy Minors visades även på Moderna Museet i samband med Lee Lozanos utställning den 24 april 2010.
CvZ modellerar sina skulpturer för hand i frigolit och gips, en mycket precisionskrävande process.
"Genom att låta mina skulpturer bli överdimensionerade vill jag vända på objektifieringen. Tanken är att man som åskådare tar objektets roll… Jag tar inte ställning till samhällets kroppsideal. Jag vill skapa en ny hierarki mellan betraktare och objekt. " (Rodeo, nr 1, 2011)
Cajsa von Zeipel tog magisterexamen i fri konst på Konsthögskolan i Stockholm 2010. Innan dess gick hon på Nya Dômen konstskola och på Göteborgs Konstskola. Cajsa von Zeipel är född i Göteborg 1983 och gick på det estetiska programmet Konst och Form på Agnebergsgymnasiet i Uddevalla. Hon har deltagit i ett flertal utställningar i Stockholm, bland annat på Bukowskis i utställningen Hem och Ursprung, samt på Moderna Museet (Kulturnatt, finissage Lee Lozano 2010) och konstmässan Market 2011.
.www.bohuslansmuseum.se
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
WORK IN PROGRESS | Nya Hierarkier
Olga Krzeszowiec, RODEO, Våren 2011
CAJSA VON ZEIPELS kvinnor är jättar. Men de är samtidigt sköra, skulpterade större än livet för att vända på förhållandet mellan åskådare och verk. Hennes examensutställning på Kungliga Konsthögskolan var en av förra årets mest omtalade. Nu befinner hon sig mitt i arbetet med nya verk. Följ med på ateljébesök hos en av Sveriges mest intressanta konstnärer.
När Cajsa von Zeipel tog sin examen från Kungliga Konsthögskolan våren 2010 blev hennes sköra överdimensionerade kvinnoskulpturer slututställningens stora snackis. Sedan dess har hon flyttat in i en ny ateljé, där hon just nu skulpterar fram nya verk. Steg för steg växer de fram, tunna flickor större än sina åskådare.
Dina skulpturer föreställer ofta bräckliga kvinnor i överdimensionerade former. Vad vill du säga med dem? - Unga tunna flickor i utsatta situationer får ofta en offerstämpel. Genom att mina skulpturer bli
överdimensionerade vill jag vända på objektifieringen. Tanken är att man som åskådare tar objektets roll. Det omvända förhållandet mellan åskådare och skulptur kan kännas skrämmande och kontroversiellt. Men jag tar inte ställning till samhälls- och kroppsideal. Jag vill skapa en ny hierarki mellan betraktare och objekt.
Var börjar du? - Ofta med en slarvig skiss. Jag har en stark känsla av vad jag vill göra redan från början. För mig är det viktigt att mina verk fungerar rent rumsligt. Jag anpassar skulpturen efter rummets egenskaper. Under min utställning på Konsthögskolan på Fredsgatan ville jag få verket att interagera med de skulpurer och den miljö som redan fanns i lokalen.
Hur ser processen ut när dina verk växer fram? - Jag börjar skulptera stympade kroppsdelar. Ben, lår, underben och bäckenet får ta form först. Jag låter det falla på plats som i ett pussel. När jag kommer till ansikten så modellerar jag i lera. Med hjälp av små metallverktyg får detaljerna ta form. Steg för steg. Det är en ganska lång process.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
TRACES | Seconds in Ecstasy
Johan Burke, TRACES, 2011
Cajsa von Zeipels sculptural works investigates the human body, proportions and group relations. At the center of her interest is the teenage girl. The familiar attributes, ponytails, platform shoes and provocative and exposed flat stomachs is a recurring theme. Still there is something archaic about the realistic plasterbodies. Not unlike ancient sublime sculptures. The merged expression of classical figures, todays fashion magazine beauty ideals and teenage attributes seems to place her frozen characters in a state of timelessness and melancholy.
Seconds in Ecstasy consists of a large scale pole-dancer centrally placed in the main entrance hall of the Royal Academy of Arts in Stockholm. Surrounded by antique sculpture casts she rotates slowly like a clockwork that short-curcuits high and low, with her heels swinging just an inch away from Nikes cut-off head.
Cajsa von Zeipel lives and works in Stockholm.
She completed her studies at the Royal Art Academy in Stockholm in spring 2010
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Seldom seen such small size shoes| Messy Minors
Stefanie Hessler, CONTRIBUTOR 2010
Cajsa von Zeipel Segerberg's gang of sculptures refers to classical figures. Her white plaster girls are taller than real human beings and follow their own particular beauty standard. Tall, skinny and self-aware in attitude, they obey their own thoughts and movements, each of them occupied in her own thinking and following an invisible path of action. The sculptures resemble a film still that is just about to move. Something should happen, not suddenly but rather automatically following the gang's own rules and self-evident only to those included and mastering the codes. Too large in height and attitude, they do not fit in, not in the gallery space and not into how human beings look and act. Somehow, they are more perfect. They look down on you and make you not feel especially welcome. The sculptures form their own closed circle of friends, sharing attitudes and codes an outsider cannot understand. They challenge each other, change roles, play with tensions. They experience group dynamics and create their own rules of the game.
Christopher Insulander enters the group, interacts, takes part. He copies poses and steps into their own malleable time and reality. Because of his presence, we become aware of the sculptures' stillness and inanimate nature. Christopher's being there reveals the difference between his exuberant alive body and their classic timelessness. Enacted by his intervention, they come to life, mock him. He seems to ask them who and why they are, what games they are involved in and what happens if an alien element interrupts the group. They share similar codes and Christopher is almost accepted as part of the gang. Wearing the same plateau soles, he does not hesitate to confront the girls.
Cajsa sculptures investigate the human body, proportions and group relations. They examine the viewers' attitudes and point to our self-conceptions. Those who enter the space, who try and look them in the eyes, are questioned and need to revise their own self-evidence. During Cajsa's show "Messy Minors" at Galleri Mejan, the group of five sculptures is accompanied by a video and sound dialogue, structured from A to Z. Here, the gang-specific language and a conflict between structure and attitude become clear.
Cajsa von Zeipel Segerberg graduates this spring from the masters programme at the Royal Institute of Art in Stockholm. Her installation "Messy Minors" will be on display at Moderna Museét as part of the finissage of the Lee Lozano exhibition. Cajsa's works can also been seen at this years masters exhibition at Konstakademien.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hem & Ursprung| Heads
Paulina Sokolow, Bukowskis REVUE, Sept 2010
Cajsa von Zeipel gick ut Konsthögskolan tidigare i år och i Hem och Ursprung visar hon helt nya skulpturer som är en fortsättning på hennes examensarbete. I centrum för hennes intresse finns tonårstjejen. De bekanta attributen, hästsvansar, platåskor och provocerade exponerade platta magar återkommer. Men ändå finns det något ålderdomligt över de realistiska gipskropparna. Kanske är de deras blickar som verkar inåtvända och frånvarande. Inte olikt antikens upphöjda skulpturer. Känslan av tidlöshet och att flickorna är släkt med Venus från Milo förstärks i Cajsas senaste skulpturer, där nu endast de liggande marmorerade huvuderna koncentrerar tonårstjejernas uttryck.
|
